Segling

Segling har och är en livslång passion. Redan som 14-åring tog jag ”förarbevis av tredje klassen” längst ned på intyget stod det att jag ej hade rätt att framföra skepp med passagerare förrän jag fyllt 18 år år. Tidigare var alltså detta intyg en vidare kompetenshandling än dagens förarintyg. Jag hade alltså rätt att framföra skepp i kommersiell drift. Denna rättighet har jag endast använt en gång då ordinarie skepparen på en av båtarna som trafikerade Esterön hade insjuknat akut. Som tur var så var det en erfaren besättning ombord.

Varför blev det då så att segling blev ett intresse? Jag bodde då tillsammans med mina föräldrar vid Bråvikens norra sluttning upp mot Kolmården. Ofta stod jag med en kikare och tittade på de klubbkappseglingar som med fyllda spinnakrar drog förbi ute på fjärden. Jag låg ofta på kvällarna och fantiserade om att känna båtens krängningar under en ökande vindby och motståndet i rodret då båten ville gå upp mot vinden.

Jag hade då en liten badbåt som jag kunde paddla omkring med vid strandkanten. Den läsare som är lite äldre kan nog dra sig till minnes en liten platt jolle med träbrädor på sidorna och en botten av board. Den satte jag igång att bygga om till en segelbåt. Jag försåg den med ett däck i fören och skarndäck på sidorna, samt en 8 cm hög sarg kring den lilla sittbrunnen. Bottnen förstärkte jag med en 10 cm bred planka och på den monterade jag en 60 cm djup ”köl” av en stålplåt. För att kunna föra en fock, försåg jag ”båten” med ett bogspröt. Efter mycket tjatande så fick jag så min mamma att sy ”segel” av lakansväv. Seglet syddes så att jag även kunde använda det för skridskosegling på vintern.

Tro det om du vill, men det gick faktiskt att kryssa mot vinden, även om vinsten på varje kryssben var minimal.

En dag fick jag idén att segla runt en relativt stor ö i Bråviken som heter Esterön. När jag efter flera timmar kom hem var mina föräldrar i upplösningstillstånd. Jag hade ju varit utom synhåll för dem i en trekvart. Familjerådet sammanträdde på kvällen och det beslutades att jag skulle få en riktig segelbåt. Det blev en pojkbåt ritad av Tore Holm i Gamleby. Båten köptes in i S:t Anna av bröderna Wastesson, varav en av bröderna har skrivit många musicals bl. a. en där Lena Philipsson debuterade under sin studietid vid Ebersteinska gymnasiet.

Min pojkbåt såldes då jag gjorde militärtjänstgöring. Jag bildade familj och flyttade ett antal gånger inom Sverige. Då jag bodde i Gävle, hade vi ett sommarnöje vid Trödjefjärden norr om Gävle. Jag ville då att mina barn skulle lära känna vilket nöje det var att segla. I Teknikens värld fann jag en ritning till hur man bygger en optimistjolle på en trästege. Sagt och gjort. Nu skulle barnen lära sig att segla. Det gjorde i alla fall min son, men han hade svår konkurrens av sin pappa som också ville ”segla”.

Efter ett tiotal år på landbacken och hemflyttade till Norrköping igen köpte familjen en Marieholm Sea Cat, en liten segelbåt som man kunde sova i, sitta i men inte stå i. Båten var ganska obekväm men hade för sin storlek mycket bra seglingsegenskaper. Som längst var ”Pierina” som båten hette ute vid Gotska Sandön. Tyvärr så blev det oftast ensamsegling genom att båten var så obekväm.

Min hustru hade dock tänt på idén om segling, varför vi bytte båt till en Maxi 68. Maxi 68 brukar kallas för ”Östersjöconteiner” och den är verkligen rymlig som en conteiner. Den båten har fått göra skäl för sig. Först blev den mest skärgårdsseglingar, men så småningom kom seglingar till Gotland, Öland och Åland och mer eller mindre Östersjön runt. Jag skall nog inte skriva mera utan njut av bilderna så förstår du kanske varför detta blev långt och hur det kom sig att jag har tjusats av samspelet mellan natur – båt – människa.

 

Sång och musik

Som barn ansåg min lärare musikdirektör Yngve Holmek, att jag var så begåvad att jag fick ett stipendium till ett helt års konserter med Orkesterföreningen i Norrköping. Detta sporrade mig helt klart. Jag var som yngre gossopran men i målbrottet sjönk min röst mycket djupt mot att bli bas.

Jag spelade då mycket trumpet och kom med i Hasse Bergströms storband för pojkar i övre tonåren. Han hade kommit över arrangemang på många Glen Miller-låtar och det var en fröjd att musicera tillsammans med de andra killarna i bandet.

Senare i livet blev det sången som kom att dominera. Jag har redan berättat om Sånggruppen Christians under länken ”Lite om mig själv”.

På grund av arbetsskäl flyttade familjen till Katrineholm och det blev då svårt att längre vara med i Christians. Jag sökte mig då till en kyrkokör i Katrineholm, men fann ingen gemenskap. Jag kände att jag befann mig i ett musikaliskt vacuum.

Efter något år var det dags att bryta upp igen. Denna gång gick flyttbilen till Gävle, och där startade jag en sånggrupp med namnet ”Pro Tones”. Efter mycket repeterande så fick vi en del framträdande, bland annat på Furuviksparken och i Falun.

Åter igen rullade flyttlasset och landade i Lerum. Min tid gick då åt till arbete inne i Göteborg och att musicera blev det ingen tid över för. När mina föräldrar hade gått ur tiden, så kände jag att jag ville tillbaka till mina rötter hemma i Norrköping. Jag hade några bekanta kvar och gick med i Spårvägens manskör. Det var en ny upplevelse. Manskör har ju en helt annan klang än en blandad kör.

Jag kom i kontakt med en ledande personlighet på Arbisteatern och där fann jag ett nytt musikaliskt hem. Jag var ju körsångare, men nu kom det till statistroller och även dans. Det här var mycket kul! Att möta publiken på nära håll var oerhört spännande. Det blev ju svar direkt på om jag agerade med inlevelse och scennärvaro eller om jag föll ur rollen.

Jag medverkade exempelvis i följande uppsättningar:

• Teaterbåten
• Pariserliv
• Vita hästen
• My fair lady
• Annie get your gun
• West side story
• Sound of music
• Skärgårdsflirt

• Som verksamhetsledare för teatern hade jag även nöjet att producera sverigpremiären av Andrew Lloyd Webbers musical “Josef and the amazing tecnicolour dreamcoat”.

 

Väder

I min segelbåt hade jag en barometer och en hygrometer som läser luftfuktigheten. Dom här två instrumenten klarade jag mig långt med för att kunna förutse hur vindarna skulle bli. Problemet var att finna mönster i olika vädersituationer. Det förde fram till att jag köpte en väderstation av märket LaCross WS 2310.

Klicka så kommer du till:

WS2310 LaCrosse Technology Wireless Weather Station

Ambient weather

Väderstationen står 6 meter över havsytan vilket garanterar ett ganska så exakt barometervärde. Väderstationen kommunicerar med atomuret utanför Frankfurt am Main och ger sekundrätt information. Alla tider är satta till Centraleuropeisk tid (CET). Vindscensorn är placerad 10 meter över marknivå. Tyvärr kar jag ett högt berg i östlig riktning från min bostad, vilket i lättare vindar kan det innebära att felvisning av ostliga vindar som då registreras som växlande. Censor för yttertemperatur och luftfuktighet är monterad under takskägget. På eftermiddagen mellan fyra och sex kommer solen åt att belysa sensorn, varför jag vill varna för extrema eftermiddagstemperaturer på sommaren. Regnmätaren står alldeles fritt på ett platt garagetak. Jag har vägt in den så att den är vågrätt i alla riktningar. Den ger exakta värden. Termo – hygrocensorn sänder radiosignaler till Basstationen på ett avstånd av 12 meter. Du slipper kabeldragning inne i huset.

Motsvarande väderstation Troligen LaCrosstillverkad) finns även på Clas Ohlson Den kostar där 2795 SEK. (sök på a – ö och väderstation)

På prov tog jag ner ett evalueringsprogram från Ambient som heter Virtuell Weatherstation V12.07 Den har en fantastisk förmåga att utifrån fukt, temperatur och vindstyrka simulera andra variabler som t.ex: –Hur högt ligger molnbasen? –Vad är det för genomsnittstemperatur? Hur mycket regn har fallit senaste timman, senaste månaden och året osv.

Jag provade den ett par dagar och så köpte jag programvaran.

Inkluderat i programvaran finns ett FTP program som gör det möjligt att lägga upp väderstationen på en hemsida.
Om du behöver hjälp så finns det på följande länk:http://web.ukonline.co.uk/phqfh/helpa.htm

Ambient samverkar med en organisation som heter Wunderground som organiserar ett nätverk av amatörmeterologer.

Du kan även ta emot METAR värden från några närliggande officiell mätstationer.

Hoppas Du vill prova på! Det är en ganska billig hobby!